Att se mig
Ojdå, se var jag hamnade! Måste bara skriva ett inlägg här, lite vad som försegår i livet just nu. Som minne typ. Men okej, jag har inte skrivit något på vad är det, ett år? Mycket har hänt, mycket har inte hänt.
Jag är tränare för f-96 på måndagar och fredagar tsm med de 3 ordinarie tränarna Nisse, Patrik och Lars. Sen har vi ungdomsledarna Anders Philip och jag, men det är nog jag och Anders som är nere mest. Det är jätteroligt, och man ser innebandyn från en annan vinkel. Även mycket lärorikt för både mig och de andra. Dock kanske vi inte alltid gör saker på träningarna, men om inte annat får vi tid över till skottträning och bara lära känna både tjejerna och varandra.
Självklart går jag kvar i mitt egna lag där jag fortfarande är back. Det har kommit in 6 nya tjejer i laget, vilket känns så jävla roligt! Äntligen kan vi bänka folk till matcher som har dåliga dagar/perioder. Det är sånt jag behöver! Detta år är hela serien så sjukt jämn så det är läskigt. Ändå ligger vi näst sist. Haha men vi ÄR bra. Vi är grymma. Vi är HÖGDALENS F-94. lol
Nu går jag då sista terminen i jävla Bäckahagen. 17/18 terminer har jag upplevt i samma korridorer. Om bara tre veckor sätter nationella proven igång. Och jag vill gå på Södra Latin -sam/sam, eller sam/språk. Vi har 2 prov på torsdag. jag orkar inte. Jag orkar inte ens resa mig ur sängen på morgonen längre. Fattar inte hur jag ska palla med 3 år till. Men jag måste plugga, kämpa hårt som FAN ända till mållinjen. Den är så nära nu, så sjukt nära. JAG SKA HÄR MED DETTA INLÄGG LOVA ATT OM ETT HALVÅR SKA JAG SKRIVA HÄR OCH STOLT SÄGA "HEJ JAG GÅR PÅ SÖDRA".
Innan dess måste jag vila eftersom dumma jag är sjuk. När jag väl blir sjuk blir jag verkligen dålig. Annars brukar jag klara mig ganska bra från virus. Haha jag ska inte säga sjukdomar - min underbara "KAWASAKIS SJUKDOMsupplevelse" kommer jag aldrig glömma. Det var en augusti, skulle fylla nio, och hade varit på flatenbadet hela dagen. Senare mot kvällen -hemma, så började jag må dåligt, fick snabb en hög feber och ville inte ens ha glass (och det var nog otroligt). 1,5 vecka senare låg jag på sjukhus, hade dropp i armen och hade diagnosen Kawasaki. Den liknar typdligen nån slags feber jag inte minns namnet på. Men eftersom Kawasaki är en blodsjukdom kunde den gå in i hjärtat. Därav måste jag vila :(
Känner nu att det mesta är sagt utom att jag numera är med Malin bebis, Linwe, Cillan Biffen, och Becca :) Ska inte ta några detaljer även fast jag skulle vilja skriva ner ALLT skit som försgick innan. Men eftersom snälla Amanda är i farten som tänker på andra en sekund ska jag bara hålla käften. Dem som vet vet, inget mer med det. BLÄÄ
Puss på er stackars människor som fortfarande läser den här mobbade bloggen. Hihi :)
Jag är tränare för f-96 på måndagar och fredagar tsm med de 3 ordinarie tränarna Nisse, Patrik och Lars. Sen har vi ungdomsledarna Anders Philip och jag, men det är nog jag och Anders som är nere mest. Det är jätteroligt, och man ser innebandyn från en annan vinkel. Även mycket lärorikt för både mig och de andra. Dock kanske vi inte alltid gör saker på träningarna, men om inte annat får vi tid över till skottträning och bara lära känna både tjejerna och varandra.
Självklart går jag kvar i mitt egna lag där jag fortfarande är back. Det har kommit in 6 nya tjejer i laget, vilket känns så jävla roligt! Äntligen kan vi bänka folk till matcher som har dåliga dagar/perioder. Det är sånt jag behöver! Detta år är hela serien så sjukt jämn så det är läskigt. Ändå ligger vi näst sist. Haha men vi ÄR bra. Vi är grymma. Vi är HÖGDALENS F-94. lol
Nu går jag då sista terminen i jävla Bäckahagen. 17/18 terminer har jag upplevt i samma korridorer. Om bara tre veckor sätter nationella proven igång. Och jag vill gå på Södra Latin -sam/sam, eller sam/språk. Vi har 2 prov på torsdag. jag orkar inte. Jag orkar inte ens resa mig ur sängen på morgonen längre. Fattar inte hur jag ska palla med 3 år till. Men jag måste plugga, kämpa hårt som FAN ända till mållinjen. Den är så nära nu, så sjukt nära. JAG SKA HÄR MED DETTA INLÄGG LOVA ATT OM ETT HALVÅR SKA JAG SKRIVA HÄR OCH STOLT SÄGA "HEJ JAG GÅR PÅ SÖDRA".
Innan dess måste jag vila eftersom dumma jag är sjuk. När jag väl blir sjuk blir jag verkligen dålig. Annars brukar jag klara mig ganska bra från virus. Haha jag ska inte säga sjukdomar - min underbara "KAWASAKIS SJUKDOMsupplevelse" kommer jag aldrig glömma. Det var en augusti, skulle fylla nio, och hade varit på flatenbadet hela dagen. Senare mot kvällen -hemma, så började jag må dåligt, fick snabb en hög feber och ville inte ens ha glass (och det var nog otroligt). 1,5 vecka senare låg jag på sjukhus, hade dropp i armen och hade diagnosen Kawasaki. Den liknar typdligen nån slags feber jag inte minns namnet på. Men eftersom Kawasaki är en blodsjukdom kunde den gå in i hjärtat. Därav måste jag vila :(
Känner nu att det mesta är sagt utom att jag numera är med Malin bebis, Linwe, Cillan Biffen, och Becca :) Ska inte ta några detaljer även fast jag skulle vilja skriva ner ALLT skit som försgick innan. Men eftersom snälla Amanda är i farten som tänker på andra en sekund ska jag bara hålla käften. Dem som vet vet, inget mer med det. BLÄÄ
Puss på er stackars människor som fortfarande läser den här mobbade bloggen. Hihi :)
Kommentarer
Trackback